onsdag 31 oktober 2012

Blivit intevjuvad av dagens nyheter idag

Blev idag intevjuvad av dagens nyheter, ni får kolla imorgon på deras hemsida och speciellt i pappersformatet.

Jag är länkad från hippson också

Såhär många likes har jag nog aldrig tidigare fått på facebook. Ni är så underbara, snälla allesammans somntyckte om min ide/tanke!! <3 tack, hur man någonsin ska kunna ge ett ordentligt tack tillbaka? Jag försöker, men mina ord räcker inte till. Jag är fortfarande helt mållös. Tack ännu en gång!!! <3

tisdag 30 oktober 2012

Jag tror knappt mina ögon!!!!!!!!!

Jag är med på hästmagazinets hemsida: http://www.hastmagazinet.com/newsItem.aspx?id=56988


Jag är mållös!!

måndag 29 oktober 2012

Blir rörd över alla fina människor som finns!






Bilder: Jag & Maxi idag, full påpucklade för mörker och regn!
Jag blir så rörd över hur mycket fina människor det finns! Hur mycket fint stöd och feedback jag får från både människor jag inte känner och känner. Precis, vad JAG behöver!! Så less på människor som drar ner en under jordens yta och är "elak"... Jag vill ta kontrollen över mitt liv, på riktigt! Fina Maxi, så glad att jag får rida denna häst ungefär som han vore min egen, även fast han egentligen inte är min häst.. Utan någon jag har till "låns". Snart 2 månader.. Hur hade jag klarat dessa 2 månader utan häst? hur ska jag kunna tacka Maxis ägare, går nog inte.. Känner mig lycklig lottad just nu, lycklig över att äntligen finna en balans i mitt liv. Mycket tackvare dessa fyrbenta vänner, som förgyllat mitt liv!

Shiit denna tjej, vilken grym röst hon har!

fredag 26 oktober 2012

Rädda Mrs Medicott åt Sara Algotsson, jag har fört över pengar!

Jag har nu satt in 100kr, gör skillnad för Sara Algotsson du också! Gå med i gruppen som finns på bild ovan "rädda mrs medicott åt sara algotsson".

Maxi äter med hela "ansiktet" och kanske hål i "hakan"?





Maxi äter verkligen som en gris, haha! Han äter och verkligen bara pular ner hela mulen i maten och alldeles geggig på mulen efteråt och nosdelen på grimman är alldeles "äcklig" sedan efter han bara moffsat i sig all mat. Dessutom så geggar han ner runt omkring och kladdar maten överallt, hahaha!  Alla i stallet bara skrattar då de går förbi och ser honom äta.. HAHAHAA! Man kan inte låta bli att tycka att han är för söt denna häst, en STOR söt häst! :-))

Grisar era hästar också då de äter kraftfoder?

T-banan/södermalm i ridkläder!

Sitter i tunnelbanan i ridkläder, påväg till hästbiten, en hästaffär på södermalm. Sambon tog bilen idag till jobbet så jag får åka kommunalt. Ska till stallet efter det, så därför jag åker i ridkläder. Men känns lite akward att jag ska gå runt där i ridkläder, haha! Wtf!

Hästen gick iallafall super igår, dock så har han en tendens att ta tag i bettet och hänga i handen i vänstervarv, vilket jag vill gå loss. Men det är för att han vänstervarv är svagare.

Ajja hörs senare! :)

tisdag 23 oktober 2012

Jag önskar köpa ett Nathe/flippan bett

Jag önskar köpa ett Nathe/ Flippan bett i storlek 11,5, har du ett till salu? Hör av dig till mig!!

Säljer min fina hoppsadel!


Säljer min horsehead Sirius, hoppsadel!
Super snygg sadel, som verkligen har utseendet för sig och väldigt skön att rida i!
Är en äkta läder sadel och i sommras så stoppade även en sadelmakare om sadeln. :)

Sitsen är 17"
Bommen är 31.
Mitt tänkta pris för endast sadeln är 3000kr.
Då jag var tvungen att ta bort min häst. Sadeln finns i Stockholm, inte så långt ifrån Globen och nästan gränsen till Huddinge. Kan även skicka sadeln, men då tillkommer frakt.

Hör av er på 0706 - 150 158

måndag 22 oktober 2012

Film + bilder jag och Maxi idag!








Bilder: Jag & Maxi idag

video
 
Här får ni även en liten filmsnutt, från ridpasset idag då jag red Maxi.
Dock, så blev minnet fullt sedan, så blev ingen lång video.

onsdag 17 oktober 2012

När vi var på Statoil med hästarna förra torsdagen..

Jag & Maxi utanför Statoil i Huddinge/Stockholm.


Jag och Karro har alltid galna ideer för oss när vi rider ut tillsammans. Förra torsdagen, så fick vi för oss att rida och köpa en varsin hotdog på Statoil, som bara liger typ 10min skritt från vårt stall.. Haha! Ja, vårt stall ligger väldigt centralt. Det var ju med Karro jag red med drive in på mc donalds i sommras med hästarna i Kungens kurva och hamnade på alla möjliga mediers hemsidor och dessutom i pappersformatet av Aftonbladet! För ni som missade det.. haha!!



Ridsporten kan vara grym, skitsnack är våran specialité!

Jag pratar nu ifrån egna erfarenheter, ridsporten är inte lätt. Konkuransen är stenhård, det krävs inte bara talang utan, ett stenhårt skal emot skitsnack och rykten. Ridsporten är det ju mest tjejer som utövar om man ser det ifrån amatörnivån, vill säga upp till MSV - nivå är det mest tjejjer. Sedan i eliten och världsryttarna så är det ju mest killar som toppar listorna. Jag tror killar i denna sport har lättare för sig, de är både hårdare och tuffare. Så är det vell egentligen inom allt, om man ska prata tjejjer och killar. Killar är med fysiska och tjejjer mer psykiska, inget nytt. I hästvärlden, är den dock extrem gällande oss tjejjer. Jag har själv vart väldigt utsatt för detta, detta är faktiskt första gången jag riktigt öppnar mig offentligt. Jag måste säga att allt det där har nu bara gjort mig starkare!

Avund- och svartsjuka.. "Hon har bara haft tur att ha fina hästar", kanske ni hört? Jag vill bara pointera att jag vill inte framstå som bättre själv. Jag vill bara berätta vad jag själv har hört och vart med om och hur otroligt jobbigt det är att tillslut inse att folk går till personangrepp. Mitt liv har redan vart rörigt, det har inte alltid vart lätt för mig. Hästarna har alltid vart mitt stora hopp och kärlek, kan inte ens förklara med ord hur mycket jag funnit trygghet hos dessa fyrbenta vänner. Jag har många gånger mått så psykiskt dåligt att jag bara ville försvinna iväg med bara min, min egna häst. Det har alltid vart jag och mina hästar mot världen. Som en krydda på allt detta, så började ett rykte cirkulera ang. mig och min hästhantering att det fanns ett litet "gäng" som påstod sig att jag inte skötte mina hästar, de fick inte mat, vatten, jag red fel.. osv. ALLT VAR FEL! Det gick så långt att jag bara ville gömma mig. Började få kränkande kommentarer på bloggen osv. Allt började då jag var tvungen att ta bort min första häst Wrammlan, en fd. travhäst. Som inte alls har blivit bra behandlad tidigare innan mig, var ingen lätt första egna häst. Hon var stressad, svårfödd och väldigt speciell! Jag fann henne en dag på sommarbetet hoppandes på tre ben. det visade sig att hon haft en gammal benbit, utan någons vetskap gått runt med denna som vandrat upp i benet och skadat likväl gaffelbandet. Hon hade fått sprickor där den lösabenbiten suttit en gång i livet. Fick sedan i efterhand reda på att hon likaså blivit sparkad i hagen hos tidigare ägare. Kan också vara sedan travet, för den var inte ny, vilket veterinären konstaterade väl. Kunde ev. operera, men chansen att hon skulle bli helt återställd var liten. Beslutet blev avlivning.

DÄR, efter det började det cirkuleras i att jag ridit ihjäl min häst, i princip. Detta skitsnack cirkulerades så mkt att tillslut så hade folk kommit fram till att jag varken gav mina hästar mat eller vatten, bra omvårdnad fast de ej hade vart hemma hos mig. Detta gick verkligen för långt! Ingen sa något till mig öga för öga, utan jag fick höra av mina kompisar vad de hört i ryktesväg och vad folk skrev för elaka/kränkande kommentarer på min blogg. Ex. på kommentar var " Din häst hade fått det bättre, om den kom till ngn annan". Jag vet inte, hur de personerna kan må bra efter att ha gjort något sådant? Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå, att de skulle vara "bättre" igenom att göra personangrepp mot någon. Vilket det faktiskt blev tillslut. MOBBING, var det. Jag gick fortfarande i skolan, då detta började. Tänk en tonåring som håller på att utvecklas och bygga upp ett självförtroende, samtidigt som man var svag redan innan då allt annat i mitt liv redan var rörigt och inte alltid lätt. Jag mådde inte bra i den tidpunkten, vilket även mina lärare i skolan då såg. Tillslut så försvann nästan min trygghet i stallet också. Jag var rädd att göra något så mänskligt som fel! Prestationsångesten var hög, min självkänsla/självförtroende var lågt, mitt psyke var inte starkt. Kritik, tål jag än idag dåligt pga. det jag vart med om. Det är i detta faktum inte ens mitt fel. Jag mådde inte ens bra i min tryggaste miljö, stallet. Stallet och hästar för mig ska vara en fri zon, vi hästmänniskor är bra att visa pekpinnen. Detta gäller inte alla, men jag är hästmänniska själv. Jag vet, jag har också tagit fram pekpinnen om det verkligen vart något och sedan att det görs på ett bra och fint sätt. Inte igenom skitsnack och sedan inte ens säga till personen i fråga, öga för öga. Kritik måste man tåla, men det finns gränser.

Nu var detta ngt år sedan, men idag är jag bara stark av det som dessa personer sa. Såhär i efterhand, så ångrar jag mig att jag nästan inte stod på mig mera. Men jag valde då att hålla mig i bakgrunden och inte ge dem en skymt av uppmärksamhet och inte ens ge dem mitt lillfinger. Men jag var minderårig då, jag mådde redan dåligt. Som man brukar säga "Det går aldrig att försvara sig mot skitsnack". Jag vet idag att det inte något fel på mig och får väldigt mycket beröm och många som sagt till mig att "skulle jag någon gång vara tvungen att sälja min ögonsten, så skulle jag vela att min häst hamnade hos någon som du". Jag totalt älskar alla som verkligen stöttar och känner mig, ni är bäst!  Hästar är mitt liv, min fri zon och ingen ska ta mig ifrån den lyckan igen. Jag är stark, stallet där får jag min kraft. Jag älskar livet med hästarna!

torsdag 4 oktober 2012

Maxi igår..






Bilder: Jag & Maxi för ngn dag sedan..
Idag var Maxi mer vild än tam, bara för att jag för en gång skull ville t en barbacka tur och bra ut åh strosa och bara rida prestigelöst, så var hästen värre än någonsin. Vilket jag egentligen inte hade lust med, så istället så fick jag kämpa gärnet med att han inte bara skulle gapa, rätt upp och ner och bara sticka upp huvudet i galloppen och typ sticka med mig.. Haha, asså hans energi är makalös! Han har väldigt stor gallopp och det är mycket jobb kvar på den, även fast han är ett ridavlat halvblod så har inte alltid halvbloden heller galoppen som sin starka sida. Fast missförstå mig rätt, Maxi har jätte fin galopp, nu behöver han mer ork i galloppen så han orkar bära sig mer i den och så att den blir mer reglerbar. En fördel om vi ska ut och tävla sedan..Men har blivit STOR skillnad på liten tid, så går framåt, även fats dte gått lite upp och ner nu. Ingen lättriden häst, men en otroligt fin häst och denna häst kommer verkligen kunna hoppa HUS sedan, enorm hoppkapacitet. Så kommer blir väldigt kul att få följa utvecklingen på fina Maxi. Fick även höra igår av stallägaren att Markus Westergren, ville gärna rida/hoppa Maxi. Pontus Westergrens bror, fr er som icket vet. Shit att sen så bra hopp/topprytare vill de, det kan bara innebära gott. Men är så glad att just jag får rida honom i stället, så glad! Fina, fina Maxi.. Gillar verkligen den hästen!

Men hur som helst, så gick dagens pass icket bra.. "Typiskt, bara för att" jag red barbacka så var han galnare än galnast, haha!

Sorgedag..


Jag får fortsätta med mina "sorgeinlägg".. För idag är det ën månad sedan han lämnade livet. Jag har faktiskt mer och mer börjar accepterat att han inte längre finns här. Man måste också gå vidare, man kan inte älta saker och ting hela livet. Men klart det är tufft, för motsatsen har jag icket sagt heller. Livet är skört, jag hoppas att ni alla där ute verkligen tar vara på tiden med era fina bruna, vita, svarta springare osv. För alla kommer vi någon gång till det stadiumet, även fast man önskar att livet ibland vore oändligt. Jag hade iallafall hoppats på en längre tid med Speedy, men hans klena ländrygg och si-leder och bakhovar som växte som ogräs och gjorde att han fick inkorrekta benställning bak ställde det tyvärr till det i detta skede. Även fast jag var otroligt noggran med honom och gjorde det som behövdes, så räcker saker och ting inte till ibland. Ibland tar man nästan på sig skulden, för att man känner sig otillräcklig. Men jag vet inte hur många som nu faktiskt flera gånger förklarat för mig att jag gjorde allt och detta beslut vi tillslut var tvugna att ta, var det rätta för honom. Men betryggande nog, så vet jag att han har det bra där han är nu. Jag vet att där lever han sitt liv till det oändliga på det evigt gröna ängarna, utan smärta..

Tankar vandrar, tankar går.. Hela tiden på min älskade Speedy. Jag kommer alltid minnas, sakna och älska honom hur långt bort han än är från mig. Vi kommer trots allt aldrig skiljas åt, vi var ju oskiljaktiga..<3 em="em">

En månad idag.. :(

Saknar dig min ängel! :( <3