Bilder: Min fina fina Speedy, ridtravare.
Pratat med Speedys fodervärd ikväll. Tycker så synd om henne, hon är verkligen fäst vid Speedy. Känns då ännu tyngre att ta tillbaka honom, men nu har ju hon bara för ngn dag sedan köpt en egen häst! :) Också ett varmblod, men hur som helst vi båda tycker om Speedy sjukt mycket.. Gaaahhh, så svårt uschh!!! På ett sätt kommer Speedy aldrig bli den hopphäst jag vill, han är mer ett dressyrämne och jag egentligen mer hoppryttare. Men samtidigt är dte ju Speedy jag vill ha, så jäkla fäst i den hästen. Går inte att förklara men han är så himla speciell och man kan bara inte låta bli att bli kär i honom.. Min fina hääst, och jag har inte råd just nu att köpa min dröm hopphäst heller... Har ej råd att ha två hästar heller samtidigt. Om man ändå vore miljonär så hade jag haft Speedy och en mer hopphäst också.
Min fodervärd sa att hon hade gråtit hela förra dressyrpasset på honom då hon red honom, då hon vet att han snmart ska åka ifrån henne. Då hon är så fruktansvärt förtjust i honom...Åhhhhhhhhh, vilken svår situation och samtiidgt här sitter jag och känner samma sak att kan inte vara utan häst, utan min Speedy.. Hur jag än vred och vände på det skulle ngn blivit ledsen. Usch, blev en liten jobbig situation så att säga. Men att låna häst på foder, då får man ju faktiskt vara beredd på att en dag kommer det då ägaren vill ha tillbaka sin häst. Även fats jag själv också trodde att jag skulle vara "utran häst" längre, men sitter redan nu och längtar sjukt mycket tills jag ska hämta honom igen... Nää, det är något med hästar i allmänhet och speciellt med Speedy som får den värsta dagen att bli den bästa. En sådan fristad på ngt sätt att vara bland hästar, sjukt avkopplande och älskar när man får sådana frihetskänslor, speciellt då man galloppera på ett öppet fält...Känslan går inte att beskriva.
