Filmklipp från helgens hoppkurs för Linda Algotsson

Bildbomb från gårdagens hoppning

Kvällens hoppning

Ikväll körde vi in till ridhuset för att hoppa, vilken skillnad från i söndags, gick så jäkla mycket bättre!!

Det är inte alla som får ett personligt tack av en OS-silver medaljör.. ;)

Jag är än så tacksam och glad över att Sara Algotsson, personligen skickade ett tack mejl till mig för mitt engagemang. Så nu håller jag tummar och tår att hon får jerringpriset ikväll!!

Jag har för höga krav på mig själv..

Jag mår seriöst psykiskt dåligt efter dagens hoppning och ridpass. Bara för att ett ridpass går dåligt, ältar jag det i DAGAR bokstavligen.. Jag kan inte släppa det och bara blicka framåt, så funkar inte jag. Istället så tänker och fokuserar jag BARA på det negativa. Jag vet, jag psykar i princip mig själv. Jag vill så mycket, jag har helt klart att allt ska gå perfekt hela tiden.idag gick det allt annat än
Perfekt, sedan ska ju självklart någon annan rida där också, som
Hoppar hus och gör det perfekt. Det glr ju inte mitt självförtroende bättre. Fy, jag har ingen bra dag.

Ridsporten är tuff, med många duktiga ryttare. Man kommer aldrig vara bäst, kommer alltid finnas någon bättre. Så är det.. Jag är tävlingsmänniska, min
Instinkt har alltid vart att vinna, vara bäst på det jag gör. Men är långt ifrån...

Jag borde verkligen ta tag i mig själv, inte sunt att tänka såhär.. Sorry, allt detta pga. Ett ridpass som inte gick som
Jag ville. Usch, jag har verkligen tappat humöret nu. Ridpasset var ju ändå helt ok. Men nae, detta är helt åh hållet pha mig. Pga mitt taskiga psyke och självförtroende som ibland bara gör att jag tappat lusten helt om det inte går helt som
Jag vill.

Släpp det nu Jessica, det går bättre nästa gång... Tänk positivt, var stark. Du är bra, ge inte upp bara för ett litet ridpass. Allt kan inte alltid gå bra. Det här tar jag igen på hoppkursrn nösta helg gör Linda Algotsson. Kommer bli revansch!! Lite mental coatching på sig själv kanske funkar? ;-) Känner mig iallafall lite gladare nu, när man skrev lite mer positivt i slutet.

Fina Maxi, fina häst. Jag ska från och med nu bara tänka positivt, jag kommer nog bli gladare. Detta är mentalt, hela denna negativa grej. Nu kommer nya positiva Jessica fram. Inga fler negativa minet efter ett ridpass. Jag måste ta tag i mig själv och istället säga: "Jag är duktig, tänk att hoppa ett djur som väger 550kg mer än dig själv. Jag är duktig, jag klarar det".

Hahahaaa.. Jag är inte normal. Ursäkta för ett rörigt och väldigt konstigt inlägg. Behövde skriva av mig. Men tänka sig, jag är mycket gladare och positivare nu. Var vell detta jag behövde, en liten skrivande stund på min blogg! <3

Jag är inte den bäst formulerande bloggerskan, men jag mår bra av min blogg. Jag bloggar för min skull, ingen annans.. Så ska det förbli.

Puss på er!

PS. Lägger upp en bild från dagen ;-)

Indag var inte min dag på hästryggen..

Idag gick inte alls bra att rida.. Vi körde höstarna till ridhuset för att hoppa. Jag tyckte maxi var lite lojj idag, likaså att han som biter fast i vänster sidan och blir stark. Naee.. Jag red uruselt, var igenom frusen och blev allmänt omotiverad. Var helt enkelt inte min
Dag på hästryggen... Huvva,, hatar när det känns såhär dåligt, mår nästan dåligt av det.. Bläö, vill att det alltid ska gå bra ju!

Hur lyckas man glömma bröstan på biltaket i 5 dagar?

Efter måndagens hoppträning för Niclas Haking, så "försvann" min brösta. Igår kväll fann min sambo den på biltaket, haha!!

Hur den har lyckats hållt sig kvar där, utan att trilla av då jag kört bilen, förblir en gåta. Men jag skrattar än av tanken, hur jag lyckas glömma bröstan på biltaket utan att märka det och jag som
Letat som
En galning både i bilen, stallet och i transporten efter den.. Haha! Så den fick hänga inne över natten för torkning och den har klarat sig ute i snö och kyla, trots allt. Ibland har man "tur".