Tillbaka till denna blogg!

Efter ett långt blogguppehåll och den andra bloggen "funkar inte", så tänkte jag att jag bloggar här istället. Förr så var jag en fena på att blogga och hade många bloggläsare, men det var många år sedan nu. Denna blogg har sitt ursprung från den tiden. Nu för tiden, kan jag nog inte skryta med att jag har många bloggläsare. Snarare tvärtom.. Skriver inte i ett syfte av att få många läsare, utan för att jag i grund och botten gillar att skriva av mig och är som ridningen en sorts "terapi". Men att skriva långa blogginlägg via mobilen, är jag ingen större fan av. Tycker det är drygt att skriva på mobilen och blir för "pilligt" och smått. Vill jag blogga så är en dator A och O.

Sist jag skrev på denna blogg hade jag ny köpt Fiona. Mycket har ju hänt sedan dess. Har min, ja inte så "nya" stjärna längre Caballero.  Min lilla oturs fågel. Detta året har ju bara vart i oturets tecken för hans del. Han är extremt känslig och trots alla motgångar på slutet, så vet jag hur fin den hästen är att rida på. I andras ögon kanske ingen "världstjärna". Oh nej långt ifrån. Men i mina ögon har jag aldrig haft en bättre häst. Han passar mig som handen i handsken och får fram det bästa ur mig som ryttare, han ger mig självförtroende. Det för mig är så viktigt hos en häst!

Nu i helgen som va så fick han en hovböld. Rättare sagt 3 stycken hovbölder på SAMMA hov. De hittade en gammal och 2 nya. Två klinik besök senare denna vecka, så är han mycket bättre. Men har istället blivit svullen på benet från kotan upp till knäet ungefär på det ben han hade hovbölderna. Väldigt svullen dessutom. Pratade med min veterinär idag och har fått utskrivet metacam (anti inflammatoriskt). De har ju grävt en hel del i hoven och därav är nog orsaken till svullnaden. Men han är ganska oberörd av den där svullnaden, ingen som påverkar honom i alla fall.

Den 20 nov flyttar jag ner till Stockholm och till vår nya lägenhet i centrala Haninge. Den är så fin och känns extra pirrigt att flytta ner nu när vi även flyttar in i en ny bostad. Spännande med något nytt! Stallplats är fixat jätte nära där vi bor i Västerhaninge. Tar 10 min att åka med bil. Han kommer stå på lösdrift, tror han kommer må så mycket bättre att from nu vara ute dygnet runt. Tror verkligen det är framtidens hästhållning och djurhållning i huvudtaget.

Lilla Vincent, som redan snart är 6 månader. Tänk att ett halv år har redan sprungit iväg, galet! Oändlig kärlek som man känner till honom. Liksom tänk att han är mitt barn!? Även fast man är "van" nu, så slås man ändå av den tanken ibland. Undrar om man någonsin kommer vänja sig vid att vara förälder? Speciellt såhär första barnet så är ju varje milstolpe i barnets liv en ny erfarenhet för en själv. Spelar nog ingen roll heller om man får fler barn, för alla barn fungerar olika. Kommer nog alltid vara lite overkligt på nått sätt. Jag en MAMMA!? Que?

Tänkte kanske jag skulle skriva en förlossningsberättelse? Är ju 6 månader sedan snart, men bättre sent än aldrig. Men det får komma ett annat inlägg. Har ju en hel del tankar i mitt huvud, hela tiden. Jag är en riktig dagdrömmare och tänkare. Men har svårt att ibland sätta det på print. Så kan nästan istället få lite prestationsångest och allmänångest över att blogga. Har blivit ett riktigt instagram-fan istället. Så ni får gärna följa min instagram: jessicapira. Där händer det iallafrall grejjer, dagligen.

Nog för denna gång, Kram!

Jag & min förra häst Fiona.